Kärleksrelationer. Och sälar.

Förmiddag med 1B.

Tjej, 7: Ser du den där killen med orange hår?

Jag: Ja.

Hon: Jag har pussat honom på kinden. Jag tänker kyssa honom.

Jag: Okej. Är du kär i honom?

Hon: Ja...

Jag: Är han kär i dig då?

Hon: Nä. Men han ska bli det.

Lite senare hittar jag killen i fråga nedbrottad i sandlådan med fyra tjejer över sig. 

Jag: Ni vet att man inte får pussa någon som inte vill?

Tjej: Men han säger inte "sluta"!

Kille: Jag har sagt sluta flera gånger!!!

Tjejerna släpper honom fri. Han tar ett par steg bortåt, häpnar över bristen på uppmärksamhet runt den egne personen, ändrar sig, vänder sig om och slår ut med armarna.

Kille: Okej, fortsätt då!

Tjejgänget har redan helt bytt fokus och leker nu isbjörnar vid klätterställningen. Killen går iväg.

Två tjejer, 7, kommer springande. Den ena slår armarna om midjan på mig.

Tjej: Jag har fångat en säl!

Jag: Jaha, tycker ni att jag ser ut som en säl!?

Tjej: Jaa, för du är grå... (Klappar med handen på min grå tjocktröja) ... och så har du kort hår. Som en säl. 

Rekryterar till korthåriga tjejer-klubben

Skola i Danderyd, matsalen.

Tjej, 12: Har du alltid haft kort hår?
Jag: Nä jag hade långt hår tills jag var 16.
Tjej: Jag kan inte tänka mig dig i långt hår. Jag tycker att du passar i kort. Det passar till din personlighet. Ja alltså jag har ju bara känt dig i 40 minuter men jag tycker ändå det. (Pausar och äter med imponerande fint bordsskick.) Jag har liksom aldrig tänkt på att man kan ha kort hår. Men nu när jag ser att du har det så tycker jag att det är coolt.

Breakdance

I klassrummet med ettorna.

G:(Sitter längst fram i klassrummet) Katta vet du. Jag och B. ska börja på breakdance. I en grupp med bara killar! Eller hur, B? Vänder sig bakåt mot B.
B: Ja det ska vi.
G: (Drömmande och lite för sig själv) Bara killar... bara killar...

Terminsstart!

Terminen har äntligen börjat igen.

En av mina första dagar arbetade jag på ett fritids med ett gäng sockersöta förstaklassare. Och fick den här sköna kommentaren:

Flicka, 7: Du har kort hår.

Jag: Ja.

Hon: Du ser ut som en kille. 

Jag: Okej. Gör det något eller?

Hon (förskräckt): JA!

Jag: Vadå då?

Hon: Om alla tror att du är kille, då kan du bli inbjuden till killarnas omklädningsrum.

... Älskar formuleringen: "inbjuden"....

Samma flicka senare samma dag: Varför har du örhängen när du har killhår? Varför har du massa prickar i ansiktet?

Jag: Jag är född så. Varför har du gulgröna ögon?

Hon (förnärmad): Jag har faktiskt guldögon...

Kommentarer värda att uppmärksamma (utanför skolan)

"En snubbe"

Promenerar hemåt från Mariatorget med en kompis, stöter på tre ganska berusade transor i 50-årsåldern.
Transa 1(Till min (kill)kompis): Är det här din flickvän?
Kompis: Nej
Jag granskas noga av samtliga.
Transa 1: Men... Du ser ju ut som en snubbe!

"Mänskligheten"

Passerar en lekpark i närheten av mitt hem. Två killar ≈10 sitter och gungar.

Kille 1&2: Tjejen! Tjejen!

Jag vänder huvudet åt deras håll.

Kille 1: Är du en tjej eller en kille?

Jag: Helt ärligt, vad tror ni?

Kille 1&2: Kille. 

Jag: Varför tror ni det?

Kille 2: Frillan kanske.

Jag: Gör det något om jag ser ut som en kille då?

Kille 1: Ja.

Kille 2: Nej.

Jag: Varför?

Kille 1: Tjejer ska se ut som tjejer och killar ska se ut som killar.

Jag: Varför?

Kille 1: Så ser mänskligheten ut.

Jag har starka aningar om att två tioåriga pojkar med lätthet kan se att jag är tjej. Det intressanta ligger i varför de känner sig nästan tvungna att påpeka att jag riskerar att uppfattas som en kille? Eller kanske inte ens som en kille utan bara som aningens maskulin. 

Lärargrodor

Lärarna jag råkar på då? Jag hoppas, tror och vill att de verkligen gör sitt bästa. Men ibland slinker det ur dem kommentarer som klingar lite sura, som:

"Det är okej att de där är inne. Det är bara några tjejer."

"Ifall någon är stökig, så säg till honom. Fungerar det inte så sitter jag här i rummet bredvid."

Fan vad ego du är

Idag, i personalrummet, bläddrade jag lite i Modiga prinsessor och ömsinta killar - genuspedagogik i praktiken, som de hade liggande där. När jag läste ett kapitel om hur killars viljor tenderar att gå igenom före tjejers, kom jag att tänka på...

Ett litet avsnitt ur min egen skolgång....

Min klass (jag gick väl i sjuan eller kanske åttan) var samlade i slöjdsalen för att välja ifall man ville ha träslöjd, syslöjd eller både och. Vi skrev ned vad vi valt på lappar som vi lämnade in till slöjdlärarna. Till min förvåning hade alla tjejer förutom en, valt syslöjd, och alla killar hade valt träslöjd. Jag var den enda i klassen som hade valt en termin av varje. 

     Eftersom det fanns fler killar än tjejer i klassen, var det en som inte skulle få plats i träslöjdsgruppen eftersom jag hade valt som jag valt. Den olycklige var upprörd och försökte övertala mig att överlåta min plats i trä- och metallslöjdsgruppen till honom. Snart ropade fler och fler i klassen åt mig att jag skulle ge killen platsen och sluta tjafsa. Fan vad ego du är. 

     Jag var på vippen att låta honom få platsen för att återställa lugnet i klassrummet. Men så slogs jag av insikten: Det verkar ju som att de tycker han är viktigare än jag. Och jag hade ju trots allt vunnit en ärlig lottning. Så jag vägrade helt enkelt att vika mig. Jag gottade mig i mitt trots, trots att jag i själva verket oftast var ganska beskedlig. Och fick, som enda person i klassen, både sy och snickra. 

Min termin i källaren på träslöjden spenderade jag helt vidrigt ur feministisk synpunkt, genom att få killarna i gruppen och i visst fall även läraren, att hjälpa mig med allt jag tyckte var jobbigt eller tråkigt (såga rakt, plocka fram och undan verktyg, fila, etc.) med förevändningen att jag var för svag eller för flickaktigt oteknisk. 

"'Hon'? Du menar väl 'han'?"

Idag, på ett fritids någonstans i Stockholm frågade en av fritidspedagogerna tre killar på åtta år vad de skulle bli när de blev stora:


Kille 1: Uppfinnare!
Kille 2: Bajskorv...
Kille 3: Jag vill inte bli militär i alla fall.
Kille 1: Nej alltså då kan man ju dö. Fast jag vill uppfinna vapen till militärer.
Fritidspedagog: Men vill du verkligen det? Tror du inte de vapnen används till ganska hemska saker då?
Kille 1: Jo kanske. Jag ska nog bli en uppfinnare som gör vapen som polisen kan fånga tjuvar med.
Fritidspedagog: Var det inte någon av er som ville bli polis?
Kille 2: Jo jag vill det. Kanske.
Fritidspedagog: För jag har en kompis som just har bestämt sig för att hon ska bli polis.
Kille 1: Hon? Du menar väl han?
Fritidspedagog: Nej, det är en hon.
Kille 2: Alltså varför finns det så många tjejpoliser?
Fritidspedagog: Det finns faktiskt inte så många tjejpoliser.
(Kille 1 håller med)
Fritidspedagog: Det behövs fler tjejpoliser.
Kille 2: Jag tycker det behövs fler killpoliser....

Återkommande kommentarer:

"Tjejerna skvallrar alltid"

"JAG gör vad JAG vill"

"Varför har du kort hår?"

"Önskar du att du hade långt hår?"

"NÅGON har tagit min... (mobil, jacka, ipod, bok etc. etc.)" 

"Kan vi sluta tidigare?"

"Men vi BRUKAR få göra sådär..."

"Killarna bråkar alltid"

"Jag tänker INTE vara med honom/henne"

"Har du kille?"

"Kan du sjunga?"

"Det är TRÅKIGT"

"Jag orkar inte."

"Han är stökigast i klassen."

"Får vi jobba i korridoren?"

It's complicated...

Kille, 10: Katta vet du, idag på rasten, då lekte vi sanning eller konka och då fick jag krama två tjejer. Äckligt.

Jag: Är ni verkligen så små att ni fortfarande tycker tjejer är äckliga och så?

Han: Jo, alltså nej, det är inte själva tjejerna som är äckliga, det är mer kramarna och det...

Charmören...

I klassrummet

Jag: Vet alla vilka uppgifter som gäller nu? 

Kille, 10 år: Vi vet vad vi ska göra, baby

All time favourites.

All time favourites. 

Enligt min planering så ska jag framöver börja blogga dag för dag, men här kommer en hög av favoritquotes från barn på olika skolor, som jag samlat på mig hittills. Välkommen till mitt eget "Tjuvlyssnat".

Flicka, 6 år: Har du någon pojkvän?

Jag: Nej.

Hon: Varför? Du är ju tjugo år!

Jag: För att jag inte vill. 

Hon: Tänk om du aldrig får någon.

Jag: Ja, tänk. Gör det något eller?

Hon: Ja. för dig gör det.

Pojke, 7 år: Är du kille eller tjej?

Jag: Tjej.

Han: På riktigt?

Jag: Ja.

Han: .... nej.....?

Jag: Jo, jag är tjej.

Han: Har du en klänning där under eller?

Jag: Nej, jag har byxor. 

Han: Såna där byxor brukar faktiskt killar ha. Och såna skor.

Jag: Fast jag är faktiskt tjej. Hör du inte det på min röst?

Han: Nej... Visa din snippa då.

Jag: Nej, det tänker jag inte göra. 

Han: (Tar fram min hand ur min jackficka. Tittar noga på mina naglar utan nagellack) Kille. 

Tjej ur samma klass: (Till killen) Men lägg av då! Hon har ju bröst, ser du väl. 

Han: De kan vara låtsas.

Pojke, 11 år: Vår förra vikarie, han som vi hade igår, han hade typ tights. Han var gay. 

Jag: Får man inte vara det eller?

Han: Jo men alltså han var gay! På riktigt liksom!

Flicka, 6 år (Är bekymrad eftersom hennes pappa bråkat med grannarna samma morgon).

Jag: Sådär kan det vara. Mina grannar är också jättejobbiga ibland.

Hon: Jaha... Om du hade en pojkvän, då hade han kunnat säga till dem.

Jag: Kan inte jag göra det själv då?

Hon: Jo, men alltså om du hade en pojkvän, då kunde ju han vara stark och sådär...

Flicka, 6 år: Varför klippte du dig sådär?

Jag: För att jag ville det.

Hon: Men alltså varför ville du det?

Jag: För att jag tycker det är fint. Och för att det är praktiskt.

Hon: Ja, det är nog praktiskt, fast det är inte så fint. 

Jag: Va! Säger du att du inte tycker jag är fin nu?

Hon: Jo, men... du ser ju ut som en kille.

Tjej i samma klass: (Till tjej 1, upprörd) Men hon kanske inte passar i långt hår!?

Tjej 1: Nä, kanske inte.... Jag passar i långt hår. 

Pojke, 14 (Tittar på Youtube på en musikvideo av franska kvinnliga rapparen Yelle): Shit alltså. Hon skämmer ut sig för hela Youtube. Hon kan ju inte dansa, och kolla hennes kläder, de matchar ju inte ens.

Jag: Hon gjorde den här låten som ett svar till en annan fransk rappare, som har väldigt kvinnoförnedrande texter till sina låtar. I den här låten dissar hon honom.

Han: Fy fan vad taskig hon är.

Flicka, 6 år, frågar för tredje dagen i rad varför jag är kortklippt: Varför har du killhår?

Jag: (Retas) Det är för att jag är kille. 

Hon: (Förvirrad) ... nej, du är ju tjej, väl?

Två flickor, 8 år

1 : Jag ÄLSKAR Eric Saade!

2 : Jag också. Om jag träffade honom så skulle jag säga: DU ÄR MIN STÖRSTA IDOL!

1: Om jag träffade honom, då skulle jag pussa honom tusen gånger och säga: JAG ÖNSKAR ATT DU VAR MIN PAPPA!

2: Om jag träffade honom, då skulle jag säga: Jag önskar att du var min POJKVÄN!

1: Vad äcklig du är. 

Hej & välkommen.

Hej eventuella läsare.

Det här kommer att bli min blogg. Den kommer inte att handla om mig, utan om de låg- och mellanstadiebarn jag spenderar mina dagar tillsammans med, eftersom jag arbetar som lärarvikarie. Eller, egentligen ska det inte handla om dem personligen heller. Det vore ju inte särskilt korrekt att hänga ut en massa elever på en blogg. 


Nej, den här bloggen kommer att göra det möjligt för er att ta del av de här barnens tankar och åsikter - vad det gäller genus. Själva vet de troligen inte att de har tankar och åsikter gällande genus, men faktum är att frågan ofta kommer på tal. Allra oftast av den enkla anledningen att jag är kortklippt och ibland bär (som sexåringarna uttrycker det) killiga kläder. För de allra flesta vuxna är det, trots dessa manliga attribut, självklart att jag är en ung kvinna. Med lågstadiebarn (ibland även äldre elever) är det annorlunda. Jag får många intressanta frågor och synpunkter gällande mitt utseende. Konstigt, kan tyckas, eftersom det 2012 faktiskt inte är speciellt ovanligt med kortklippta kvinnor. Men jag svär på två dussin skolbarns uppriktiga förvirring om att det fortfarande är något lite tokigt med en tjej med killfrisyr. Så här ser jag ut. 

Jag kommer även att nedteckna andra tankar och kommentarer, som inte nödvändigt handlar om min frisyr (fast allra oftast handlar det faktiskt om den). 

Två punkter innan vi börjar. 

-Den här bloggen kommer vara ful. För jag kommer inte lägga ner någon tid på layout.

- Jag kommer inte att värdera, diskutera, eller kasta in några egna åsikter om det sagda. Eller åtminstone försöka. Jag sitter helt enkelt på en hel del mycket intressant material som jag måste låta andra ta del av.