Kärleksrelationer. Och sälar.

Förmiddag med 1B.

Tjej, 7: Ser du den där killen med orange hår?

Jag: Ja.

Hon: Jag har pussat honom på kinden. Jag tänker kyssa honom.

Jag: Okej. Är du kär i honom?

Hon: Ja...

Jag: Är han kär i dig då?

Hon: Nä. Men han ska bli det.

Lite senare hittar jag killen i fråga nedbrottad i sandlådan med fyra tjejer över sig. 

Jag: Ni vet att man inte får pussa någon som inte vill?

Tjej: Men han säger inte "sluta"!

Kille: Jag har sagt sluta flera gånger!!!

Tjejerna släpper honom fri. Han tar ett par steg bortåt, häpnar över bristen på uppmärksamhet runt den egne personen, ändrar sig, vänder sig om och slår ut med armarna.

Kille: Okej, fortsätt då!

Tjejgänget har redan helt bytt fokus och leker nu isbjörnar vid klätterställningen. Killen går iväg.

Två tjejer, 7, kommer springande. Den ena slår armarna om midjan på mig.

Tjej: Jag har fångat en säl!

Jag: Jaha, tycker ni att jag ser ut som en säl!?

Tjej: Jaa, för du är grå... (Klappar med handen på min grå tjocktröja) ... och så har du kort hår. Som en säl. 

Rekryterar till korthåriga tjejer-klubben

Skola i Danderyd, matsalen.

Tjej, 12: Har du alltid haft kort hår?
Jag: Nä jag hade långt hår tills jag var 16.
Tjej: Jag kan inte tänka mig dig i långt hår. Jag tycker att du passar i kort. Det passar till din personlighet. Ja alltså jag har ju bara känt dig i 40 minuter men jag tycker ändå det. (Pausar och äter med imponerande fint bordsskick.) Jag har liksom aldrig tänkt på att man kan ha kort hår. Men nu när jag ser att du har det så tycker jag att det är coolt.

Breakdance

I klassrummet med ettorna.

G:(Sitter längst fram i klassrummet) Katta vet du. Jag och B. ska börja på breakdance. I en grupp med bara killar! Eller hur, B? Vänder sig bakåt mot B.
B: Ja det ska vi.
G: (Drömmande och lite för sig själv) Bara killar... bara killar...

Terminsstart!

Terminen har äntligen börjat igen.

En av mina första dagar arbetade jag på ett fritids med ett gäng sockersöta förstaklassare. Och fick den här sköna kommentaren:

Flicka, 7: Du har kort hår.

Jag: Ja.

Hon: Du ser ut som en kille. 

Jag: Okej. Gör det något eller?

Hon (förskräckt): JA!

Jag: Vadå då?

Hon: Om alla tror att du är kille, då kan du bli inbjuden till killarnas omklädningsrum.

... Älskar formuleringen: "inbjuden"....

Samma flicka senare samma dag: Varför har du örhängen när du har killhår? Varför har du massa prickar i ansiktet?

Jag: Jag är född så. Varför har du gulgröna ögon?

Hon (förnärmad): Jag har faktiskt guldögon...

Kommentarer värda att uppmärksamma (utanför skolan)

"En snubbe"

Promenerar hemåt från Mariatorget med en kompis, stöter på tre ganska berusade transor i 50-årsåldern.
Transa 1(Till min (kill)kompis): Är det här din flickvän?
Kompis: Nej
Jag granskas noga av samtliga.
Transa 1: Men... Du ser ju ut som en snubbe!

"Mänskligheten"

Passerar en lekpark i närheten av mitt hem. Två killar ≈10 sitter och gungar.

Kille 1&2: Tjejen! Tjejen!

Jag vänder huvudet åt deras håll.

Kille 1: Är du en tjej eller en kille?

Jag: Helt ärligt, vad tror ni?

Kille 1&2: Kille. 

Jag: Varför tror ni det?

Kille 2: Frillan kanske.

Jag: Gör det något om jag ser ut som en kille då?

Kille 1: Ja.

Kille 2: Nej.

Jag: Varför?

Kille 1: Tjejer ska se ut som tjejer och killar ska se ut som killar.

Jag: Varför?

Kille 1: Så ser mänskligheten ut.

Jag har starka aningar om att två tioåriga pojkar med lätthet kan se att jag är tjej. Det intressanta ligger i varför de känner sig nästan tvungna att påpeka att jag riskerar att uppfattas som en kille? Eller kanske inte ens som en kille utan bara som aningens maskulin. 

Lärargrodor

Lärarna jag råkar på då? Jag hoppas, tror och vill att de verkligen gör sitt bästa. Men ibland slinker det ur dem kommentarer som klingar lite sura, som:

"Det är okej att de där är inne. Det är bara några tjejer."

"Ifall någon är stökig, så säg till honom. Fungerar det inte så sitter jag här i rummet bredvid."

Fan vad ego du är

Idag, i personalrummet, bläddrade jag lite i Modiga prinsessor och ömsinta killar - genuspedagogik i praktiken, som de hade liggande där. När jag läste ett kapitel om hur killars viljor tenderar att gå igenom före tjejers, kom jag att tänka på...

Ett litet avsnitt ur min egen skolgång....

Min klass (jag gick väl i sjuan eller kanske åttan) var samlade i slöjdsalen för att välja ifall man ville ha träslöjd, syslöjd eller både och. Vi skrev ned vad vi valt på lappar som vi lämnade in till slöjdlärarna. Till min förvåning hade alla tjejer förutom en, valt syslöjd, och alla killar hade valt träslöjd. Jag var den enda i klassen som hade valt en termin av varje. 

     Eftersom det fanns fler killar än tjejer i klassen, var det en som inte skulle få plats i träslöjdsgruppen eftersom jag hade valt som jag valt. Den olycklige var upprörd och försökte övertala mig att överlåta min plats i trä- och metallslöjdsgruppen till honom. Snart ropade fler och fler i klassen åt mig att jag skulle ge killen platsen och sluta tjafsa. Fan vad ego du är. 

     Jag var på vippen att låta honom få platsen för att återställa lugnet i klassrummet. Men så slogs jag av insikten: Det verkar ju som att de tycker han är viktigare än jag. Och jag hade ju trots allt vunnit en ärlig lottning. Så jag vägrade helt enkelt att vika mig. Jag gottade mig i mitt trots, trots att jag i själva verket oftast var ganska beskedlig. Och fick, som enda person i klassen, både sy och snickra. 

Min termin i källaren på träslöjden spenderade jag helt vidrigt ur feministisk synpunkt, genom att få killarna i gruppen och i visst fall även läraren, att hjälpa mig med allt jag tyckte var jobbigt eller tråkigt (såga rakt, plocka fram och undan verktyg, fila, etc.) med förevändningen att jag var för svag eller för flickaktigt oteknisk.